Kortisol som stressindikator hos hund
icke invasiva provtagningsmetoder
Långvarig stress ger hos djur precis som hos människor psykisk och fysisk ohälsa. Upptäckt och bedömning av stress är därför av stor vikt. Det finns flera stressindikatorer som förhöjd hjärtfrekvens och stressbeteenden men kortisol anses idag vara huvudindikatorn.
Kortisol är involverat i immunförsvaret, stressvaret och energiregleringen. Frisättning stimuleras av exempelvis fysisk aktivitet, födointag och stress. Hos hund varierar
kortisolnivån med fysiologiska parametrar som ras, ålder och eventuellt kön, men saknar en tydlig dygnsrytm.
Stressvaret varierar mellan individer och efter typ av stresstimuli. Även normala kortisolkoncentrationer varierar mycket inom- och mellan individer. Man bör därför utgå från
ett fastställt basalvärde, gärna genom att individen fungerar som sin egen kontroll. Ett oförändrat kortisolvärde kan inte utesluta stress men ett förhöjt värde är en stark indikation, speciellt vid komplettering av ytterligare stressindikatorer.
Kortisol kan analyseras i kroppsvätskor och faeces. Blod och saliv innehåller kortisol medan urin och faeces innehåller speciesspecifika kortisolmetaboliter. Hanteringen av djuret vid blodprovstagning utgör ofta en stressfaktor varför icke-invasiva provtagningsmetoder med
minimal hantering anses som bra alternativ. En hastig kortisolkoncentrationsökning vid akut stress reflekteras väl i saliv då fritt kortisol snabbt diffunderar till spottkörtlarna. Urin och faeces speglar bättre en tids kortisolfrisättning, och därmed kronisk stress, då en viss tid löper mellan kortisolfrisättning till blod och utsöndring i njurar respektive galla. Tid och frekvens
för provtagning av saliv är mer påverkbart än för urin och faeces, de sistnämnda är däremot hanteringsfria till skillnad från salivprovtagning. Många faktorer kan påverka ett analysresultat såsom provtagnings- och analysmetod, provtagningsredskap och kontaminerande faktorer.