Kontraheringsplikt i skuggan av avtalsfriheten
Målet med denna uppsats var att presentera huvudregeln om avtalsfrihet samt undantaget kontraheringsplikt, vad detta innebär och i vilka situationer en sådan plikt föreligger. Vidare har kontraheringspliktens motiv behandlats samt frågan om det förekommer en oreglerad kontraheringsplikt utformad som en allmän princip. Vid författandet av uppsatsen har lag, förarbeten och doktrin använts, även rättspraxis har använts i den mån det funnits lämpliga fall. Avtalsfrihet innebär att individen är fri att bestämma om denne vill ingå avtal, med vem och om vad. Kontraheringsplikt begränsar avtalsfriheten och innebär en skyldighet att ingå avtal. Kontraheringsplikt förekommer i en mängd olika situationer på varierande områden med lika varierande motiv. Två grundläggande och gemensamma motiv är dock att skydda individ i beroendeställning och att säkerställa tillgängligheten av nödvändiga nyttigheter. Det finns olika typer av kontraheringsplikt: den lagreglerade som har stöd i lag och den indirekta som har stöd i lag även om regleringen primärt har ett annat syfte samt den oreglerade kontraheringsplikten som helt saknar reglering och vars existens det råder delade meningar om. Det har framkommit att den oreglerade kontraheringsplikten till viss del är erkänd, dock ännu inte såsom en allmän civilrättslig princip.