Konsumentkreditlagens ändamål - skyddslagstiftning eller samhällsekonomisk nytta?
Syftet med uppsatsen, att fastslå konsumentkreditlagens ändamål, analysera detta ändamål samt undersöka de rättsekonomiska effekterna lagen får har uppnåtts genom en rättsekonomisk analys samt genom studier av förarbeten, lag och doktrin. Formellt sett har lagstiftningen syftat till att stärka konsumentskyddet samt att lagharmonisera mot EG-rätten. Ur ett rättsekonomiskt perspektiv hade lagen som ändamål att bromsa överskuldsättningen, definiera, skydda samt upprätthålla rådigheter/rättigheter, stoppa finanskrisen och få fart på samhällsekonomin. Konsumentskyddet innefattade skydd av följande rådigheter: avtalsrätten, marknadsrätten, obligationsrätten. Även näringsidkarna skyddades genom marknadsrättsliga och näringsrättsliga regleringar. Under hösten 2004 företogs avreglering av tillståndspliktig finansverksamhet som innebar en institutionell förändring. Regeringen fruktade då att oseriösa näringsidkare skulle komma att dyka upp på kreditmarknaden. Problemet löstes genom lagstiftningsåtgärder som gav Konsumentverket och Finansinspektionen ökade befogenheter att ingripa mot dessa. Lagstiftningen gav vid en analys intrycket att vara ändamålsenlig eftersom parterna minskade sina transaktionskostnader då de använde sig av lagen.