Konstruktioner av den gode eleven ? Åtgärdsprogram som social kontroll
Bakgrund: Allt fler barn anses idag ha någon form av skolsvårigheter och vara i behov avsärskilt stöd. För att få detta stöd upprättas ett åtgärdsprogram där problemet preciseras,elevens behov beskrivs, målsättningar sätts och förslag på åtgärder ges.Syftet med denna uppsats är att belysa åtgärdsprogram som praktik, dvs. hur elever beskrivs iprogrammen samt att problematisera möjliga konsekvenser av detta.Frågeställningarna som behandlas är:1. Vilka diskurser förekommer om idealeleven i de undersökta åtgärdsprogrammen?2. I vilken utsträckning fokuserar målsättningarna och åtgärderna som föreslås i programmenpå ämnesfärdigheter och/eller på elevfostran?3. Vilka möjliga konsekvenser kan åtgärdsprogrammen få för de elever för vilka programmenär upprättade?Metoden som använts för att analysera de insamlade åtgärdsprogrammen är en kvalitativtextanalys med inslag av diskursanalys och den teoretiska utgångspunkten är detsamhällsvetenskapliga fältet social kontroll.Resultatet visar på två diskurser om idealelever i de analyserade åtgärdsprogrammen: denkonventionella eleven respektive eleven som entreprenör. Diskursen om den konventionellaeleven kan relateras till den övergripande samhälleliga diskursen neokonservatism, medandiskursen om eleven som entreprenör kan relateras till en mer marknadsorienteradsamhällsdiskurs kallad neoliberalism. Analysen visar att åtgärdsprogrammen till övervägandedel fokuserar på elevfostran. Programmens begränsade utrymme tenderar att bidra till att enmycket kortfattad kontextfri bild av problematiken vilket kan leda till att standardiseradeåtgärder föreslås på vitt skilda problem. Åtgärdsprogrammens framskrivningar av brister hoseleverna riskerar att påverka dessas självbild negativt. Programmens fokus på fostran iställetför kunskapsmål bidrar till att de stödinsatser som motiverar upprättandet av programmentenderar att vara frånvarande.