Konståkning ur ett genusperspektiv
Sammanfattning
Syftet med undersökningen är att få fördjupad kunskap kring hur maskulinitet och femininitet hanteras inom manlig och kvinnlig konståkning. Jag ville undersöka om konståkning erbjuder män en alternativ maskulinitet samt hur denna alternativa maskulinitet påverkar kvinnlig konståkning. För att besvara frågorna har jag intervjuat tränare och domare inom konståkningen samt observerat tevesändningar från VM i konståkning 2009 och 2010. Detta har jämförts med litteratur om konståkning, genus och andra relevanta studier. Genus kan förstås som en kulturell tolkning av biologiska skillnader mellan könen. Det finns en ambition att hålla isär män och kvinnor genom att hävda att vissa egenskaper är naturliga för män och andra för kvinnor. I männens singelåkning finns det en större variation i stil och uttryck. Medan kvinnornas program ofta är likartade. Slutsatsen som dras är att det finns ett utrymme för män inom singelåkning att uttrycka både femininitet och maskulinitet. Samtidigt får inte de feminina uttrycken gå till överdrift. Den kvinnliga konståkningen är annorlunda från manlig konståkning på det sättet att den inte är lika kreativ och variationsrik. Anledningen till detta kan vara behovet av att behålla särskillnad mellan manlig och kvinnlig konståkning.
Nyckelord: femininitet, genus, heteronormativitet, konståkning, maskulinitet