Konkursboets ansvar för miljöfarligt avfall
Uppsatsen behandlar konkursrätten och vilken mån konkursboet bär ansvaret för gäldenärens miljöfarliga avfall. Syftet med uppsatsen är att utreda rättsläget om hurvida konkursboet kan bli ansvarigt för gäldenärens miljöfarliga avfall. Metoden som använts i uppsatsen är en traditionell juridisk metod med fokus på rättspraxis. Rättsläget i denna fråga har varit väldigt omdiskuterat de senaste 10 åren och också framstått som väldigt oklart. Varför ämnet varit oklart är för att det är två starka rättsområden, konkursrätten och miljörätten som kolliderar.Viktiga principer inom de båda områdena kolliderar. Exempelvis miljörättens princip om att förorenaren betalar och konkursrättens princip om att konkursboet inte ansvarar för gäldenärens förpliktelser. Det blir rörigt i frågan då gäldenären står som ansvarig för det miljöfarliga avfallet och konkursboet står fri från ansvar för den skada som gäldenären orsakat. Dock eftersom boet fogar över gäldenärens egendom, har gäldenären inte de medel för att åtgärda den skada som avfallet orsakat. Koncessionsnämndens rättspraxis som arbetades fram under miljöskyddslagen har kommit att lösa upp frågan och gjort rättsläget mer klart. Rättspraxisen innebär i korthet att om konkursboet har rådighet över det miljöfarliga avfallet, anses boet utgöra miljöfarlig verksamhet och kommer att bli rätt adressat för avhjälpande av skadan. Verksamhetsutövaren är den som rättsligt och faktiskt kan åtgärda skadan, vilket vid en konkurs blir konkursboet då gäldenären inte längre har rådighet över sin egendom. Vid förvaring av avfall i form av tunnor innehållande avfall som befinner sig på den mark där verksamhetsutövaren gått i konkurs, anses konkursboet utgöra miljöfarlig verksamhet och blir automatiskt rätt adressat för ansvarsåtgärder. Vid skadefall då marken redan blivit skadad blir konkursboet endast ansvarig för åtgärder om föroreningen skedde innan konkursutbrottet.Abandonering är anknytande till ämnet i uppsatsen, vilket menas att förvaltaren utelämnar viss egendom som har ett negativt värde, som inte kommer inbringa något till boet och på det viset undgå att massagäld dras till boet på grund av egendomen. Syftet att abandonera egendom för att avstå från miljörättsligt ansvar anses skäligt endast i den mån det är en ändamålsenlig förvaltningsåtgärd.