Kommunikation av antidorgbudskap - en kartläggning
Bakgrund: Idag används skattepengar för att finansiera kartläggandet av ungdomars olika typer av missbruk. I många undersökningar, bland annat återkommande statistik från Socialstyrelsen och CAN (Centralorganisationen för Alkohol- och Narkotikaupplysning), beskrivs ungdomars drogkonsumtion. Vad som däremot saknas är någon som tar ansvar för hur antidrogbudskap bör utformas om den på ett så effektivt sätt som möjligt ska kunna ändra ungdomars attityder och minska experimentlustan med droger. Frågeställningar: Hur sker kommunikationen av antidrogbudskap till ungdomar idag? Hur uppfattas kommunikationen och budskapen av den tilltänkta målgruppen? Syfte: Syftet med vår uppsats är att kartlägga i vilken utsträckning antidrogbudskap kommuniceras till ungdomar men också hur denna kommunikation ser ut. Vi ska även kartlägga ungdomars attityder och tankar kring de olika kommunikationsformerna och budskapen som förmedlas om riskerna med experimenterande och missbruk av narkotika. Detta analyseras därefter utifrån ett kommunikationsperspektiv. Avgränsningar: Vi valde att begränsa oss till att undersöka gymnasieungdomars attityd i Stockholms innerstad. Detta eftersom målpopulationen ungdomar generellt skulle innebära ett allt för stort arbete. Det fanns dock två skäl till att vi valde just populationen innerstadsungdomar. För det första utgår vi från att tillgängligheten och användandet av narkotika är högre i innerstaden (detta har vi fått indikationer på genom vår förstudie) och för det andra är innerstaden som begrepp är en tydlig geografisk avgränsning (området inom tullarna). Tillvägagångssätt: För att kartlägga vilka organisationer som kommunicerar antidrogbudskap till ungdomar använde vi både primär- och sekundärdata. Insamlingen av data och våra analyser har till stor del skett parallellt. Detta eftersom det inte har funnits tillräckligt med material att tillgå sedan tidigare i ämnet och att varje nytt steg i processen av vår uppsats bygger på förståelse från den förra. Resultat: I dagsläget kan vi utifrån vår enkät och våra personliga intervjuer konstatera att cirka 40 % av våra respondenter inte får några antidrogbudskap alls trots att det finns flera potentiella kommunikationskanaler för att nå dessa ungdomar. Myndigheterna tycks inte heller ha någon plan för hur man ska nå dessa gymnasieungdomar. Antidrogbudskap som kommuniceras på ANT-dagar eller liknande projektdagar måste ske mer frekvent för att ge effekt. Så är inte fallet idag. Dessutom anser ungdomarna att innehållet i antidrogbudskap måste uppdateras för att det ska som viktig och relevant kommunikation.