Kommunens åtgärder inom näringslivet
Den här uppsatsen utreder frågan vilka möjligheter kommunen har att allmänt främja näringslivet i kommunen enligt 2 kap 8§ kommunallagen(1991:900). Enligt 2 kap 8§ kommunallagen får kommunen vidta åtgärder för att allmänt främja näringslivet. Stöd till enskilda näringsidkare får bara ske om det finns synnerliga skäl. Bestämmelsen i 2 kap 8§ kommunallagen grundar sig på praxis som Högsta förvaltningsdomstolen (f.d. Regeringsrätten) har arbetat fram under ett stort antal år. Mitt tillvägagångssätt för att besvara uppsatsens frågeställningar är traditionell juridisk metod, dvs. med hjälp av lag, förarbeten, praxis och doktrin ta reda på inom vilka ramar kommunen kan främja näringslivet. Enligt motiven till 1991 års kommunallag är allmänt näringsfrämjande åtgärder tillhandahållande av mark eller teknisk service till företagen. Även hantverkets och den mindre industrins behov av lokaler kan tillgodoses under förutsättningen att lokaler erbjuds till företagarkollektivet i allmänhet. Individuellt anpassade lokaler till enstaka företag faller däremot inte inom den kommunala kompetensen. Kommunen får också engagera sig i utställningar och mässor om det främjar näringslivet.