Kniven mot strupen-
En undersökning om bankernas rätt att säga upp näringsidkares kreditavtal
SammanfattningUppsatsen behandlar svenska bankers möjlighet att säga upp en näringsidkares kreditsavtal till förtidig betalning och vid en tidpunkt som bestäms av banken. Uppsatsen behandlar utifrån Storbankens kreditavtal samt rättspraxis, på vilka grunder en bank kan säga upp ett kreditavtal samt vilka konsekvenser som kan uppstå för ett företag som får sina krediter uppsagda.En banks rätt att säga upp ett kreditavtal motiveras ofta med att, en bank ska hålla nere kreditrisker för att skydda sina och kundernas pengar. Detta är förståligt och bra för de som investerar i bankens olika placerings alternativ eller endast har pengar på ett sparkonto, men det kan inte anses vara lika bra för de som har lån i samma bank. En näringsidkare som hamnat i en svår ekonomisk situation och kan ha svårt att komma ut ur den blir lätt en kreditrisk för banken. Skulle följden bli att företagets krediter blir uppsagda till full betalning kan en av konsekvenserna bli att företaget även kommer hamnar på obestånd. Sett till den avtalspunkt som har varit förmål för denna undersökning är det viktigt att företaget betalar sina räkningar till banken, ser till att värdet på säkerheten inte minskar allt för drastigt samt försöker att inte få ett allt för negativt kassaflöde genom att till exempel minska kostnader.Att gå till en domstol för att hävda avtalasbrott resulterar, sett till rättsfallen i uppsatsen, endast i ökade kostnader i form av av rättegångskostnader för företaget och ytterligare en seger till banken. Eftersom banken anses ha agerat rätt då uppsägningen genomfördes sett till det kreditavtal som är bindande mellan parternaI början av uppsatsen nämdes det att en bank inte behöver ha en sakligt grund för en uppsägning utan att det räcker med en skälig misstanke att låntagaren inte kommer att fullgöra sina förpliktelser eller att säkerheten inte längre är betryggande. Av undersökningen kan slutsatsen dras att en bank inte behöver ha ett stark bevis för att säga upp ett kreditavtal, då det enligt rättspraxis till exempel räcker med en misstanke om ett minskat värde på en säkerhet.