Klassisk medieanalys - nytt medium
En semiotisk analys av fyra tv-spel
I ett försök av mig att ge spelmediet samma sorts behandling som många andra medier före det har jag valt ut fyra spel inom två olika genrer för en analys av deras handling, karaktärer, estetik och gameplay. Handlingen summeras enligt reglerna för narrativt berättande och en semiotisk infallsvinkel används sedan för att leta efter saker, tecken, som är värda att tas upp för analys i alla fyra kategorierna. Vissa jämförelser görs mellan spelen, främst inom kategorierna estetik och gameplay, först inom samma genre och sedan genrerna emellan för hitta likheter och skillnader i sättet spelutvecklarna har valt att utmana spelaren och göra spelen roliga att spela och hur de har valt att förmedla spelens handling. De utvalda spelen är Capcoms Devil May Cry 3: Dante?s Awakening, Sony Computer Entertainment Americas God of War, Konamis Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty och Ubisofts Splinter Cell: Chaos Theory. Resultatet är kommentarer av mig angående de tecken som har ansetts tillräckligt viktiga att kommentera inom varje kategori. Slutsatsen dras att spelen, trots deras olikheter när det gäller att representera den genre de tillhör, har vissa gemensamma tecken som går att spåra tillbaka till den gamla tidens arkadspel.