Kartläggning av personers fysiska aktivitetsnivå 2 år efter hjärtrehabilitering
en enkätstudie
Fysisk inaktivitet anses vara en stark riskfaktor för hjärt- och kärlsjukdom. Regelbunden daglig träning med måttlig ansträngning minskar risken för återinsjuknande, mildrar symtom, ger bättre fysisk prestationsförmåga och höjer livskvaliteten. Syftet med denna studie var att undersöka patienters fysiska aktivitetsnivå två år efter genomgången hjärtrehabilitering. Genom ett semirandomiserat urval sändes en enkätundersökning till 50 forskningspersoner. Svarsfrekvens på 86% uppnåddes, därav 16 kvinnor och 27 män. Resultatet visade att ungefär hälften av forskningspersonerna utför fysisk aktivitet regelbundet. Trots det trodde fler att de var tillräckligt aktiva. De flesta hade hög motivationsnivå till fysisk aktivitet och var mycket nöjda med genomgången hjärtrehabilitering. 22% av männen och 31% av kvinnorna hade minskat sin fysiska aktivitetsnivå efter hjärtrehabiliteringen i relation till hur aktiva de var innan insjuknandet. En fjärdedel av kvinnorna ansåg sig sakna kunskap angående vikten av fysisk aktivitet. Kvinnor i större utsträckning än män upplevde inte att vänner och anhöriga tog deras hälsotillstånd på allvar. Majoriteten av forskningspersonerna ansåg att det fanns behov av långsiktig organiserad hjärtgymnastik, i vilken hela 82% av männen och 69% av kvinnorna skulle delta. Enkätundersökningen tydde på ett behov av särskilt anpassad hjärtgymnastik och upprepad information angående vikten av fysisk aktivitet för den aktuella patientkategorin. Befintlig hänvisning till fortsatt organiserad fysisk aktivitet efter akut hjärtrehabilitering kunde förbättras.