Kan man förändra en överlevnadsstrategi?
En litteraturstudie om självskadebeteende och dialektisk beteendeterapi
Syftet med denna litteraturstudie är att, genom aktuell forskning, undersöka om dialektisk beteendeterapi minskar självskadebeteende och psykologiska variabler som relateras till självskadeproblematik. Självskadebeteende är en avsiktlig handling utan intentionen att dö som, genom att skära, bränna eller slå sig själv, görs för att fly outhärdliga sinnestillstånd, minska ångest och skapa ett inre lugn. Det är den mest vanliga anledningen till att individer behöver akut sjukvård och det är en riskfaktor för att individen senare ska fullborda ett självmord vilket innebär att dessa individer är i ett stort behov av effektiv hjälp. Marsha Linehan utvecklade på 1990-talet dialektisk beteendeterapi (DBT) vilken främst fokuserar på att minska självskadebeteende och lära patienterna hantera psykisk smärta utan att skada sig. DBT bygger på kognitiv terapi, inlärningsteori, zenbuddhistisk filosofi och dialektisk filosofi. Kärnan i DBT är det dialektiska dilemmat vilket innebär en balans mellan acceptans och förändring. De sju valda artiklarna, både kvantitativa och kvalitativa, granskades och samtliga visade att DBT signifikant minskar självskadebeteende och psykologiska variabler så som depression, dissociation, impulsivitet, ångest och hopplöshetskänslor. Dock krävs det fler kontrollstudier och längre uppföljningsperioder för att se om de signifikanta minskningarna verkligen är ett resultat av DBT samt om behandlingen ger ett hållbart resultat.