Kan kortvågsradion öka rörligheten på våra förband?
Min målsättning med denna uppsats har varit att forska kring hur kortvågsradion kan öka rörligheten på svenska förband i utlandsstyrkan. Inledningsvis har jag definerat vad jag menar med manöverkrigsföring, uppdragstaktik, de sex grundläggande förmågorna och radio. Jag har intervjuat individer som varit på enheter som rört sig i terrängen i Afghanistan och Kosovo. Jag har sedan diskuterat kring hur man kan öka rörligeheten genom att använd sig av uppdragstaktik och kortvågsradion. Jag har jämfört ledningsätt och radioanvändande mellan Afghanistan och Kosovo och dragit slutsatser från detta.En av slutsatserna som har dragits ur uppsatsen är att det är räckvidden som möjliggör en högre rörlighet genom att enheterna inte blir styrda till att hålla sig inom t.ex. en RAP-täckningskarta utan ger dem större möjlighet att själva välja framryckningsväg och möjliggöra att uppdragstaktik[1] kan utnyttjas på ett effektivare sätt.Denna slutsats beskriver hur rörlighet och uppdragstaktik blir effektivare genom att använda sig av kortvågsradion.Jag anser att kortvågsradion är ett radiosystem som försvarsmakten böra behålla och utveckla. Det som bör utvecklas är antenner och radio utrustningen som har tagit upp i uppsatsen. Förslag på förbättringar är att antennerna utvecklas så att man kan ha en antenn för alla frekvensområden så man inte behöver stanna fordonet och upprätta en deltaantenn[2] för att kunna sända på den lämpligaste frekvensen vid tillfället. Att det finns en individ vid campen som har som uppgift att uppdaterade frekvenspaketen varje vecka eftersom frekvenserna är väderberoende, för att mögligöra att radioförbindelsen blir så bra som mögligt. Radioapparaterna borde byggas med dagen elektronikkomponenter vilket skulle medföra mindre radioapparater, bättre batteritid och en mer lättmanövrerad radioapparat. Jag kommer att avsluta med ett citat ur doktrin för markoperationer som jag anser styrker min uppsats:?De ledningssystem som försvarsmakten använder ska medge en så stor flexibilitet som mögligt i valet av medel och metoder. Detta innebär att det bör finnas en inbyggd förmåga som möjliggör ledning från såväl en framskjuten plats inom ett operationsområde som från en stabsplats[3]?.