Judisk utsatthet
en studie av det judiska folkets lidande i
historien
Syftet med denna uppsats är att undersöka om det judiska folkets kultur och religion står i ett direkt förhållande till det lidande som de som folk genom historien har utsatts för, och som kulminerade i andra världskrigets Förintelse, den så kallade Holocaust. För att få svar på denna fråga har jag koncentrerat mig på ett litteraturstudium av den judiska historien, och då framför allt på folkets utsatthet, vilka konsekvenser denna utsatthet fått och vilka svar de gett på utsattheten och lidandet. För att uppnå mitt syfte har jag använt mig av den hermeneutiska tolkningsmetoden. Resultatet visar tydligt att det genom historien har funnits en judisk utsatthet, och att denna kan sägas stå i ett direkt förhållande till judendomens grändläggande idé om förbundet mellan Gud och folket. Denna trosföreställning har inneburit att ett av svaren på utsattheten finns i kristendomens anklagelse att judarna blev Kristusmördare. Ett annat av svaren finns i dess ovilja till assimilation. Under de århundraden de varit fördrivna från sitt land, och levt i diaspora, har de som folk vägrat att överge den egna kulturen och religionen, vilket gjorde dem till ett folk som var en annorlunda minoritet bland majoriteten.