Jobbcoachning som arbetsmarknadspolitisk åtgärd
en studie om arbetssökandes upplevelser av jobbcoachning
Arbetslösheten i Sverige ses som ett samhällsproblem där den rådande lågkonjunkturen och massuppsägningar har lett till att arbetslösheten har stigit. Ett vanligt sätt att motverka att arbetslöshet uppkommer samt för att lindra dess effekter är att olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder vidtas. I december 2008 beslutade regeringen om att satsa 1,1 miljarder kronor på en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i form av jobbcoachning. Arbetsmarknadsåtgärden innebär att arbetssökande erbjuds möjlighet till jobbcoachning i syfte att utveckla och förbättra sitt arbetssökande för att fortare komma ur arbetslösheten. Syftet med denna studie var att undersöka arbetssökandes upplevelse av jobbcoachning. Studien har avgränsats till att omfatta arbetssökande som erhållit privat jobbcoachning inom arbetsmarknadsområde Luleå. För att besvara syftet och få en förståelse för hur arbetssökande upplever jobbcoachning har en kombination av kvalitativ och kvantitativ metod använts. Den kvalitativa metoden utgörs av åtta intervjuer med arbetssökande och den kvantitativa metoden består av 103 responderade enkäter. I studien framkom viss kritik mot hur Arbetsförmedlingen introducerat jobbcoachning till arbetssökande. Kritiken utgörs till stor del av att arbetssökande upplever sig ha fått lite, samt i vissa fall felaktig information om jobbcoachningen innan den startade praktiskt. Resultatet av studien visar att arbetssökande upplever jobbcoachning som positivt. Av studien framgår även att arbetssökande upplever att arbetssökandet har utvecklats samt att arbetssökande rekommenderar andra arbetssökande att prova jobbcoachning. I studien framkom att det i vissa fall finns skillnader mellan kvinnor och män i hur jobbcoachning upplevs. Generellt kan sägas att kvinnor i högre utsträckning än män är positivt inställda till jobbcoachning samt anser sig ha utvecklat sitt arbetssökande i högre utsträckning än män.