Jämförelse av kostnadseffektivitet för grundläggningsmetoder
Syftet med det här examensarbetet är att undersöka fyra grundläggningsmetoder och komma fram till vid vilket djup till fast berg den ekonomiska brytpunkten ligger. Detta utfördes genom att skapa två modeller baserade på pågående projekt på Sweco Structures AB. Studien innefattade kostnader för projektering, material och produktion. Projekteringskostnader togs fram i samarbete med Sweco Structures AB,medan kostnader för material och produktion kartlagts genom intervjuer av entreprenörer och leverantörer. De grundläggningssätt som har studerats i detta examensarbete är pålning med borrade stålrörspålar, slagna betong- och stålrörspålar samt gjutning av betongplintar efter schaktning ner till fast berg. Beräkningar för dimensionering av betongplintar och betongfundament genomfördes med hjälp av Eurokod 2 och Betonghandboken. Statisk lastkapacitet har för varje påle beräknats analytiskt och med hjälp av beräkningsprogrammet Rymdpålgrupp. För att kunna analysera prisbilden harmedian, lägsta-, högsta- och medelpris beräknats för samtliga kostnader.Alla slutgiltiga beräkningar är utförda i Mathcad 15.0. Genom att beräkningarna ärautomatiserade kan filen fungera som en mall vid dimensionering och beslutstagande avseende grundläggningsmetod, exempelvis vid upprättande av systemhandlingar. Slutsatsen av arbetet är att valet av vilken grundläggningsmetod som lämpar sig bästför det aktuella projektet beror på många faktorer. På grund av varierande förutsättningar krävs olika tekniska lösningar. Det är därmed vanskligt att ange engenerell rekommendation. Från resultatet av modellerna framgår det att metoden med schaktning och gjutning av betongplintar på berg är kostnadseffektiv om djup till fastberg är mindre än 2,3 m. Examensarbetets undersökning visar också att den mest kostnadseffektiva metoden är slagna pålar av stål.