?Jag skriver och skriver för att komma ihåg?? Några burmesiska flyktingars vägar till användandet av det svenska skriftspråket.
Denna uppsats behandlar en grupp burmesiska flyktingar och deras olika vägar till användandet av det svenska språket för att läsa och skriva. Syftet är att få veta lite mer om hur de som vuxna lär sig ett andraspråk och vilka strategier de med fördel använder vid språkinlärningen.Undersökningen har genomförts med hjälp av intervjuer som spelats in på minidisk och sedan transkriberats. Hela materialet har sedan sammanställts schematiskt och därefter analyserats med hjälp av teorier om språkinlärningsstrategier.Utifrån sin bakgrund i Burma och i Thailand berättar informanterna om sina tidiga läs- och skriverfarenheter. Flera av dem har gått så kort tid i skolan att de med svenska mått mätt knappt har en funktionell litteracitet vare sig på modersmålet, karenska, eller på det officiella språket, burmesiska. Det är dock viktigt att ha i åtanke att kraven på läs- och skrivkunskaper inte är lika omfattande i hemlandet som här i Sverige. Sätten på vilka de beskriver hur de gör för att lära sig och minnas olika saker pekar på en viss medvetenhet om den egna inlärningen. De strategier de använder för sin läs- och skrivutveckling återfinns främst bland de mer direkta språkinlärningsstrategierna. Men även en indirekt strategi används vid den muntliga träningen av andraspråket.En jämförande analys av språken burmesiska/karenska och svenska visar att det svenska språket på många sätt är och även upplevs främmande för den som kommer från Sydostasien. Språkljuden är annorlunda, grammatiken är annorlunda och det tar lång tid innan informanterna anser ordförrådet räcka till för en ledig kommunikation på det nya språket. Som deltagare i svenskundervisningen är det lätt att man tappar modet och förlorar motivationen och utifrån mina data kan jag understryka vikten av att både deltagare och lärare kan mötas i regelbundna samtal för att gemensamt lägga upp den vidare strategin för en lyckad studiegång.