?Jag brukar spara mitt prat till på rasten?
En kvalitativ studie om barns uppfattning om talutrymme i klassrummet
I denna studie analyseras barns uppfattning om talutrymme i klassrummet ur ett barnperspektiv. De frågor som behandlas är hur barnet beskriver sitt eget talutrymme, vilken uppfattning barnet har om klasskamraternas talutrymme och slutligen barnets uppfattning om lärarens talutrymme. De teoretiska utgångspunkterna i studien är barnperspektiv och genusperspektiv. Genom enskilda intervjuer med tretton barn i år tre har vi samlat in material som behandlas i analysen. I analysen belyses barnets talutrymme sett ur det egna perspektivet. Resultatet visar att barnen upplever att de främst ges talutrymme då läraren fördelar ordet. Barnen tar talutrymme när det är något de upplever att de kan eller när det är något de tycker är roligt och i samverkan med kamraterna. De upplever att miljön i klassrummet är ?stökig? och finner egna strategier för att lösa detta. Barnen lägger större vikt vid skillnader i ålder än i genus. Deras upplevelser av hur mycket läraren pratar är att det är lagom.