Internprissättning
Royaltybetalningar från fasta driftställen till moderbolag i utlandet
Uppsatsen har som syfte att undersöka gällande rätt för internprissatta royaltybetalningar från fast driftställe till moderbolag. Problemet är att varken korrigeringsregeln eller artiklarna 9 och 12 i modellavtalet är tillämpliga. Hur ser möjligheterna ut i den interna rätt för att förhindra att nämnda transaktion utnyttjas i skatteundandragande syfte? Kan artikel 7 i modellavtalet användas för att förhindra sådant?Royalty beskattas som regel i inkomstslaget näringsverksamhet på grund av delaktighetstanken. Den innebär att royaltybetalningar räknas som del i fast driftställe beläget i Sverige. Korrigeringsregeln så väl som artikel 9 fastslås som icke tillämpliga på grund av kravet att avtal föreligger mellan parterna. Artikel 12 kan inte heller tillämpas då royaltyer från fasta driftställen hänvisas till artikel 7. Armlängdsprincipen är den röda tråden inom internprissättning och går ut på att alla transaktioner ska bedömas som om de gjorts mellan skilda enheter eller fristående bolag. Alla lagregler i uppsatsen bygger på denna teori.Artikel 7 i modellavtalet är tillämplig på fasta driftställen och fastslår att inkomster som kan härröras till fasta driftställen ska beskattas i källstaten. I svensk praxis fastslås att korrigeringsregeln ska tillämpas i första hand, men när den möjligheten inte finns är nästa alternativ ofta uttagsbeskattning. Författaren fastslår att felaktigt prissatta royaltybetalningar från fast driftställe till dess moderbolag uppfyller kriterierna för uttagsbeskattning. Diskussionen om nya, alternativa lösningar undersöks där införandet av källskatt respektive slopande av skatten är de ledande åsikterna.Författaren är av åsikten att uttagsbeskattningen utgör gällande rätt men att en förändring bör ske och medan ett slopande av skatten skulle vara den mest enhetliga lösningen, skulle en källskatt innebära ett bättre skydd mot skatteundandragande.