Internalisering av negativa externaliteter
Ett resultat av institutionella tryck?
Bakgrund & frågeställning Sverigedemokraterna bildades1988 av tidigare aktiva inom nazistiska och fascistiska rörelser. Idag är partiet Sveriges tredje största. Partiets bakgrund, växande stöd och senaste framgångar i valet 2014 parallellt med uppmärksammande skandaler väckte nyfikenhet: Hur kommunicerar ett parti med så tydlig historia och en del ofördelaktiga avslöjanden för att bli accepterat? Avgränsning av kommunikationen gjordes till de tre valfilmerna som gjorts inför riksdagsvalen 2010 och 2014. Analysen redogör för hur olika element, retoriska och semiotiska, samverkar för att konstruera ett budskap, både implicit och explicit, för att övertyga. Vidare diskuteras likheter och skillnader i materialet från 2010 och 2014 och vem målgruppen kan tänkas vara, för att se åt vilket håll utvecklingen gått.Teori & metodTeori inom semiotik och retorik används tillsammans med teorier om politisk kommunikation för att besvara frågeställningarna. Filmerna anlayseras med verktyg som logos, ethos, pathos, genus deliberativum, konnotaion, kommutationstest och intertextualitet från fälten.Analys & slutsatsAnalysen redogör för en mycket pathos-betonad första valfilm 2010, de andra ses som mer ethos- och logos-betonade. I slutsatsen diskuteras att det skett en utveckling av vilka som är "vi" och "dom". Kommunikation har även gått från väldigt explicit till mer implicit. Detta säger dels något om hur bilden av mottagaren förändrats men kan även vara en strategi för att få en mjukare framtoning. Förändringarna visar på en professionalisering av Sverigedemokraternas kommunikation där filmerna från 2014 har två målgrupper: "Jimmie ? på riktigt": stärka etablerade relationer och "Låt er inte tystas": vinna över skeptikerna.Nyckelord: Sverigedemokraterna, valfilm, retorik, semiotik, ethos, pathos, logos, Jimmie Åkesson, strategi, argumentation, implicit, explicit.