Sök:

Interbedömarreliabilitet och diagnostisk noggrannhet för tre kliniska tester vid subacromial smärta

SammanfattningSyfte och frågeställningar: Syfte var att a) undersöka interbedömarreliabiliteten av testerna Neer sign (NS), Hawkins-Kennedy test (HKT) och Jobe test (JT), samt b) undersöka sambandet mellan resultatet vid NS, HKT och JT med resultatet vid muskuloskeletal ultraljudsundersökning hos patienter med subacromial smärta. Frågeställningarna var följande: Hur är interbedömarreliabiliteten för NS, HKT och JT? Vilken sensitivitet och specificitet har NS, HKT och JT som enskilda test respektive tillsammans i ett testbatteri för att diagnosticera subacromial smärta med muskuloskeletalt ultraljud som referensmetod? Hur väl samvarierar ett positivt impingementtest med ett onormalt lågt avstånd mellan humerus och acromion? Finns det någon skillnad av det acromiohumerala utrymmet (AHD) mellan personer med eller utan impingement i skuldran? Metod: 18 forskningspersoner (fp) med skulderbesvär (medelålder 54 år, besvärsduration median 2,25 mån) rekryterades konsekutivt.  Under samma dag undersöktes fp av två sjukgymnaster med testerna NS, HKT och JT. Ultraljudsundersökning utfördes inom åtta dagar och användes som referensmetod vid uträkning av sensitivitet och specificitet för de kliniska testerna. AHD mättes med ultraljud och samvariansen mellan positiva impingementtester och ett onormalt lågt AHD mellan personer med och utan impingement beräknades.  Resultat: Interbedömarreliabiliteten var måttlig för NS (k = 0,47) och bra för HKT (k = 0,61) samt JT (k = 0,67). Sensitiviteten för testerna tillsammans i ett testbatteri var hög (0,92) och specificiteten låg (0,40). JT var det enda testet som hade både hög sensitivitet (0,83) och hög specificitet (0,80). Det fanns ingen samvarians mellan ett onormalt lågt AHD och positivt impingementtest, däremot var det en signifikant skillnad mellan personer med och utan impingement i skuldran vad gäller hur stor procentuell del av AHD som de subacromiala strukturerna tog upp.Slutsats: NS, HKT och JT hade måttlig till bra interbedömarreliabilitet men inte tillräckligt bra diagnostisk noggrannhet. De kliniska testerna skulle kunna vara användbara som ett testbatteri för att upptäcka impingement i skuldran om specificiteten kan förbättras. JT var det test som hade bäst diagnostisk noggrannhet. 

Författare

Lena Ljungqvist

Lärosäte och institution

Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH/Institutionen för idrotts- och hälsovetenskap

Nivå:

"Magisteruppsats". Självständigt arbete (examensarbete ) om minst 15 högskolepoäng utfört för att erhålla magisterexamen.

Läs mer..