Intensivvårdssjuksköterskors reflektioner över omvårdnad på en intensivvårdsavdelning
Att förmedla omvårdnad till patienter och deras närstående är intensivvårdssjuksköterskors huvudsakliga arbetsuppgift. Syftet med denna intervjustudie var att belysa vilka faktorer som befrämjade och vilka som hindrade möjligheten att förmedla god omvårdnad. Data samlades in via intervjuer och bearbetades med kvalitativ innehållsanalys. De kategorier som framkom var: relationens betydelse, organisationens betydelse, vårdmiljöns betydelse och kunskapens betydelse. Var kategori har subkategorier som ytterliggare belyser varje område för sig. Ett gott bemötande av sjuka personer och deras närstående var viktigt för att skapa omvårdnadsrelationer, vilket var en förutsättning för god omvårdnad. Tidsbrist förhindrade god omvårdnad genom att vårdrutiner och toleransen för olikheter blev eftersatt. Ett bra arbetsklimat där alla kände sig delaktig ansågs höja vårdkvaliteten då olika professioner bedömde den sjukes vårdbehov från olika perspektiv. Den vårdmiljö som intensivvården erbjöd förhindrade god omvårdnad då det var svårt skydda patienters integritet och att bevara sekretess. Kunskaper om teknisk utrustning och om medicinska diagnoser ansågs vara en förutsättning för att förmedla en trygg och säker vård. När dessa kunskaper saknades hade sjuksköterskor svårt att se patienters omvårdnadsbehov. Slutsats av studien var att omvårdnad inte har den tydliga plats inom intensivvård som professionen förtjänar. För att ändra på detta måste sjuksköterskor tillsammans med sina ledare lyfta och förtydliga omvårdnadens betydelse för den totala vårdkvaliteten. Genom att påverka enhetens organisation kommer förhoppningsvis den vård som planeras i framtiden att utgå från patienters totala vårdbehov.