Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda svårt sjuka barn
Inom intensivvårdssjuksköterskans profession ingår omvårdnad av patienter i olika åldrar med skiftande karaktär på sjukdom och diagnos. Barn, som behövde vård på intensivvårdsavdelning för alla åldrar, utgjorde cirka 7 procent av totala registrerade vårdtillfällen i Sverige år 2008. Att vårda barn ställer höga krav på intensivvårdssjuksköterskans kunskap och erfarenhet. Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenhet av att vårda svårt sjuka barn. Data insamlades med fokusgruppintervjuer. Fokusgruppintervjuerna analyserades med kvalitativ tematisk innehållsanalys. Resultatet resulterade i ett tema, svårt sjuka barn skapar stress och starka känslor med fyra kategorier, att kunna identifiera behov hos barnet och föräldrar, att bli känslomässigt berörd och känna behov av reflektion, att vilja känna sig trygg i sin yrkesroll och ha ett gott samarbete och att känna behov av rutiner och praktisk träning. Resultatet visar att det var känslomässigt tyngre att vårda barn än vuxna och ett stort behov av att få reflektera efter vård av svårt sjuka barn, även teamet hade betydelse för hur omhändertagandet av barnet skedde. Föräldrarna upplevdes som en tillgång i omvårdnaden av barnet. Dock utgjorde tidsbrist ett hinder i möjligheten att ge en familjefokuserad vård. Framkom önskan om att vara två intensivvårdssjuksköterskor i omvårdnaden av ett barn och dess familj. I resultatet ses en gemenskap i sökandet efter kunskap, trygghet och känslan att göra gott. Deltagarna kände en avsaknad av kunskap och utbildning angående barn och önskade mer praktisk träning, hospitering och ett behov av rutiner. En slutsats är att en organisation som skapar förutsättningar för fortgående utbildning i omvårdnad av svårt sjuka barn kan ge intensivvårdssjuksköterskan ett större självförtroende och ökade kunskaper.