Integrerade skyddszoner
en granskning av nya åtgärden för minskning av jordbrukets utsläpp av näringsämnen via dräneringsrör
Jordbrukets miljöpåverkan genom diffusa läckage och transport av näringsämnen är ett problem som det arbetas aktivt med på nationell, regional och lokal nivå. I Sverige beräknas jordbruket stå för 43 % av de totala kväveutsläppen samt 44 % av de totala fosforutsläppen. Stor del av dessa utsläpp transporteras till havet där de bidrar till övergödning och algblomning. Östersjön är det hav som får ta emot utsläppen då de transporteras hit med floder, åar och grundvatten. Samtidigt anses jordbruket behöva öka matproduktionen för att tillgodose en växande befolkning. Detta kan leda till att mer näringsämnen läcker ur odlingsmarkerna och ytterligare bidra till övergödnings- problemen. Det finns olika metoder för att minska jordbrukets miljöpåverkan, men de har alla sina begränsningar. Det gör att det behöver utvecklas nya metoder som kan tillämpas i fler avrinningsområden. En sådan ny metod som tagits fram är den integrerade skyddszonen, och ska fungera för mindre dränerade avrinningsområden intill vattendrag. Den första integrerade skyddszonen anlades i Lilla Böslid, Hallands län, av Hushållningssällskapet Halland år 2012. Ytterligare två har anlagts under 2013.Det här examensarbetet är en utvärdering av konceptet Integrerade skyddszoner.Arbetet innefattar en litteraturstudie för att värdera och granska konceptets styrkor och svagheter. Inga mätningar tidigare har utförts för att undersöka dess potential och ingen litteratur finns att tillgå för detta nya miljöverktyg. Konceptet delas upp i två delar, ett dike och en infiltreringszon. Dessa kan jämföras med våtmark och skyddszon till vilka vetenskaplig fakta finns att hitta. På så vis går det att göra en bedömning om konceptets potential. I arbetet görs även en granskning av de metoder som idag tillämpas inom jordbruket för att få information kring deras reningspotential, styrkor, svagheter samt kostnadseffektivitet. En fältstudie utfördes i en integrerad skyddszon vid Bölarp, i Laholms kommun. Vattenprover togs och analyserades för koncentrationer av kväve och fosfor. Mekanismen för att reducera transporten av närningsämnen är genom sedimentation, denitrifikation, upptag och lagring i växter och mikroorganismer. Resultaten från fältstudien uppvisade ingen reningseffekt, men det är viktigt att komma ihåg att den undersöka anläggningen endast är några månader gammal och dess funktioner är inte helt utvecklade än.