Innehållet, relationerna och farhågorna
En studie i gymnasielärares intentioner med litteraturundervisningen
Syftet med föreliggande studie är att undersöka svensklärares intentioner med litteraturundervisningen på gymnasiet, hur undersökningens resultat förhåller sig till Lars-Göran Malmgrens etablerade svenskämneskonceptioner, samt belysa resultatet i relation till litteraturdidaktisk forskning för att synliggöra olika konsekvenser av tänkta intentioner. Uppsatsen empiri utgörs av inskickat och nätbaserat undervisningsmaterial samt intervjuer med verksamma svensklärare. På ett övergripande plan är ambitionen att studien bidrar till att belysa lärares reflektioner om litteraturundervisningens innehåll. I resultatet framträder den traditionella litteraturundervisningen som vanligast förekommande bland de intentioner lärarna har med undervisningen. Eftersom starka traditioner inom ett ämne tenderar att befästas och bli till norm gör det att andra sätt att se på ett ämne marginaliseras eller inte släpps fram, vilket ska ses som ett problem. Lärarnas utsagor kan om de sammanställs i kategorier ses som diskursiva praktiker som kan befästa eller utmana den rådande ordningen, hegemonin. Resultaten synliggör olika kategorier som i förhållande till Malmgrens svenskämneskonceptioner ger en mer komplex bild av litteraturundervisningen. I den avslutande diskussionsdelen behandlas den tredje forskningsfrågan. Kategorierna problematiseras i relation till delar av en litteraturdidaktisk diskurs. De åsikter som kommer tydligast till uttryck är å ena sidan att elever finner litteraturundervisningen meningslös när klassiska verk och kända texter utgör det centrala innehållet. Å andra sidan menar företrädare för den mer traditionella litteraturundervisningen att elever inte utvecklas som läsare eller individer om inte mer avancerade texter finns och utmanar tidigare uppfattningar och föreställningar om litteratur.