I ett obrukbart landskap
en landskaplig strategi för Tjernobyl
Det har gått 20 år sedan katastrofen i Tjernobyl inträffade. Landskapet som förorenades vid katastrofen förlorade det mesta av sin brukbarhet för människan och kan komma att ligga i träda i kanske 1000 år framåt. Hur ska vi komma ihåg platsen och dess historia under så lång tid? Hur ska berättelsen gå från oss, till våra barn, barnbarn, barnbarnsbarn och vidare i kanske 30 generationer. Och vad händer med naturen under tiden?
Inifrån zonen har landskapet inte förändrats. Här surrar fortfarande flugorna och löven faller om hösten. Det är utifrån som den verkliga förändringen ägt rum ? där frånvaron av människan och nyttan i landskapet är synlig.
Där den ursprungliga meningen för människan försvunnit finns potential att förstå det på nytt. Arkitektur kan då bli ett viktigt verktyg att förstå och kondensera komplex information till ny mening. Landskapsarkitekturen i Tjernobyl kan bli meningsskapande.
Världssamfundet har efterfrågat en användning av området. Arbetet utgår från denna utmaning och formulerar en hållning och strategi till landskapet.