Sök:

I ett kretslopp av demokrati och auktoritärism

En studie om demokratiseringsprocessen i norra Irak

De senaste decennierna har vi kunnat bevittna demokratins frammarsch i stora delar av världen. Ett stort antal auktoritära politiska system har fallit och ersatts av ett institutionellt arrangemang, som i stor utsträckning har inspirerats av samma liberala och representativa demokrati som gör sig gällande i västvärlden. Demokratins segertåg över världen har också föranlett en väsentlig ökning av den vetenskapliga forskningen kring betingelser för och orsaker till demokratisering. Karaktäristiskt för den vetenskapliga litteraturen är att den tenderar att fokusera på demokratins processaspekter, dvs. på själva övergångsperioden från ett icke-demokratiskt tillstånd till ett demokratiskt sådant. Inom demokratiseringsforskningen delas varje demokratiseringsprocess upp i tre distinkta och empiriskt utskiljbara faser, där processen vanligtvis inleds med en liberaliseringsfas. Med ?liberalisering? förstås den process genom vilken det politiska förtrycket inom en icke-demokratisk regim minskar, samt en ökning av fri- och rättigheter sker. ?Transition? betyder regimförändring, och betecknar vägen till, eller rörelsen mot en demokratisk regim, det vill säga en annan form av poliskt styrelseskick än det tidigare. ?Konsolidering? är demokratiseringsprocessens sista fas och betecknar den nya demokratiska regimens institutionalisering. För att konsolideras krävs det att ett antal integrerande samhälleliga arenor gör sig gällande. Till dessa arenor hör ett civilt samhälle, ett politiskt samhälle, en rättstat, en fungerande statsbyråkrati samt ett ekonomiskt samhälle. Det internationella samfundets militära intervention i Irak i samband med Kuwaitkriget, initierade ett folkligt uppror i norra delen av Irak. Denna intervention och den åtföljande revolutionen gav upphov till upprättandet av ett internationellt erkänt och autonomt kurdiskt område, som i sig innebar inledningen på en övergång från ett militär-byråkratiskt auktoritärt styre till ett nytt politiskt system. Det nya politiska systemet präglades av en fas av ?liberalisering? i den meningen att ett återställande av individers och gruppers sociopolitiska rättigheter skedde, samt att fruktan för autonoma politiska och sociala aktiviteter påtagligt reducerades. Denna fas följdes sedan av en period av ?demokratisering?, definierad som etablerandet av en ny form av medborgarskapsprincip byggd på verkligt deltagande i ett fritt, allmänt och rättvist val. Denna transitionsprocess avbröts av våld och institutionell diskontinuitet, som var ett direkt resultat av de dominerande politiska aktörernas ovilja att acceptera det fredliga överlåtandet av makt, vilket anses vara en viktig förutsättning för en framgångsrik transitionsprocess och ett väsentligt medel för att bygga förändring på en stabil grund. Förutsättningarna för demokratins konsolidering i Kurdistan begränsades ytterligare av de två dominerande partiernas politiska pakt, som säkrade deras fortsatta monopol samt totala kontroll över den lagstiftande, den verkställande och den dömande makten i det autonoma området. Genom att upprätta ett antal partianknutna organisationer, som är verksamma inom det civila samhällets domän, har de två dominerande partierna, i väsentlig utsträckning, lyckats intensifiera sin kontroll över den offentliga sfären. De har följaktligen också lyckats begränsa utrymmet för medborgerligt politiskt deltagande genom att isolera det politiska och ekonomiska samhällens beslutsfattande ifrån påverkan av sociala organisationer, medborgerliga initiativ samt offentliga och kritiska diskussionsformer. De två politiska partiernas försök att kolonisera det civila samhällets sfär har negativa konsekvenser för det civila samhällets möjligheter att skapa förutsättningar för politiskt deltagande, för medborgerlig kontroll över de politiska och ekonomiska institutionerna samt för reproduceringen av pluralism och demokratisk politisk kultur. Detta har i sin tur negativa återverkningar på det civila samhällets roll i demokratiseringsprocessen i Kurdistan.

Författare

Dawan Raoof

Lärosäte och institution

Luleå/Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle

Nivå:

"Magisteruppsats". Självständigt arbete (examensarbete ) om minst 15 högskolepoäng utfört för att erhålla magisterexamen.

Läs mer..