IT-implementeringsprojekt på sjukhus ? En rationell process?
Svensk sjukvård började rörelsen mot elektroniska patientjournalsystem någonstans under början av nittiotalet. Idag har praktiskt taget alla landsting sjukhusövergripande IT-system för hanteringen av patientinformation. Dessa (ofta stora) implementeringsprojekt har i många fall haft problem och det finns därför anledning att undersöka förutsättningarna för sådana projekt. Ur ett samhällsperspektiv finns mycket att tjäna om man kan undvika dessa införandeproblem och förbättra implementeringsprocessen i denna typ av organisationer. Givet en syn på sjukhus som en kraftigt institutionaliserad organisation finns anledning att ifrågasätta tillämpligheten av, vad som kan betecknas som, klassisk organisationsteori. Man kan tänka sig att organisatoriska val i någon mån sker utan rationell förankring bland annat genom införlivandet av så kallade rationaliserade myter. Ett fenomen som beskrivs av nyinstitutionell organisationsteori. I syfte att hitta ett fungerande teoretiskt ramverk för dessa implementeringsprojekt så försöker denna uppsats därför svara på frågan: I vilken utsträckning och kombination kan klassisk och nyinstitutionell teori för organisationsförändring appliceras på en offentlig sjukhusmiljö? Genom en teoretisk behandling av teorierna, samt sjukhus som organisation, konstateras att IT-system i allmänhet är en särskilt god kandidat för så kallad isomorfism, och vidare att sjukhus som organisation kan bedömas som särskilt benägen att söka trygghet genom införlivandet av rationaliserade myter. Tillämpligheten på dessa två organisationsteorier testades genom en empirisk studie över införandet av patientjournalsystemen Take Care och Melior på Karolinska Universitetssjukhuset respektive Södersjukhuset. Insamlandet av data skedde med hjälp av intervjuer samt studier av projektdokumentation. Även om omständigheterna kring projekten skiljer sig åt, så bär själva utformningen av förändringsprocesserna på de båda sjukhusen tydliga drag av klassisk förändringsteori. Dock bär förändringarna som helhet på drag av isomorfism, om än i olika utsträckning. Uppsatsen kommer således fram till att klassisk teori på vissa punkter ej räcker till för att förklara dessa implementeringsprojekt. Man har tagit effektivitetsvinster för givet, ett faktum som blir särskilt tydligt i de båda sjukhusens ointresse att mäta vare sig tillståndet innan förändringen, eller hur det blev efteråt. Utifrån en teoretisk grund som går utanför klassisk teori och på detta sätt ger utrymme även för nyinstitutionella idéer uppstår nya möjligheter för organisationen. Om landsting och sjukvård blir varse ?sin egen irrationalitet? finns goda möjligheter att förbättra och förstå effekterna av liknande projekt i framtiden.