IPv6 - Gatewayredundans
Snabbt nog?
IPv6 har, till skillnad från tidigare versioner av protokollet, inbyggt stöd för redundans hos gatewayenheter. Vid nyttjande av ett flertal gatewayenheter kan det, med hjälp av Neighbor Unreachability Detection, ske automatisk övergång till en ny gatewayenhet utifall att den aktiva skulle gå ur funktion. Innan IPv6 har man varit tvungen att förlita sig på externa lösningar för att uppnå denna redundans. Den huvudsakliga fråga som ställs i rapporten är om det inbyggda stödet för gatewayredundans i IPv6 är tillräckligt snabbt för att kunna nyttjas självständigt, utan att förlita sig på externa lösningar. För att kunna ta fram ett värde om vad som var ?tillräckligt snabbt? har vi, genom att läsa tidigare forskning om användares upplevelse av fördröjningar, kommit fram till att en fördröjning ej får överstiga tio sekunder. Rapporten undersöker även ifall det finns externa lösningar för gatewayredundans som arbetar tillräckligt snabbt, samt om det finns andra situationer där man kan föredra en extern lösning framför Neighbor Unreachability Detection. Efter ett antal experiment har vi kunnat klarlägga att det inbyggda stödet för gatewayredundans i IPv6 inte arbetar tillräckligt snabbt, enligt användare, för att självständigt klara av uppgiften. Undersökningar som beskrivs i rapporten visar även att ett externt First Hop Redundancy Protocol har god potential att återställa kommunikation tillräckligt snabbt för att en användare ska anse fördröjningen acceptabel. Dessutom bekräftar det här arbetet att det finns situationer där man kan föredra ett First Hop Redundancy Protocol framför Neighbor Unreachability Detection.