Hur tvåspråkig undervisning kan utveckla flerspråkiga barns språk och identitet
Syftet med arbetet är att belysa pedagogernas syn på modersmålsundervisning och modersmålspersonals betydelse i de utvalda tvåspråkiga klasserna från två olika skolor. Jag vill även belysa pedagogernas arbetssätt när det gäller att utveckla flerspråkiga barns språk och identitet i den tvåspråkiga klassen. Den empiriska undersökningen syftar till att besvara dessa frågeställningar.
Jag använde mig av en kvalitativ metod i form av åtta strukturerade intervjuer. De intervjuade personerna är fem modersmålslärare och tre svenskklasslärare. En av de fem modersmålslärarna arbetar också som specialpedagog.
I resultatet har jag kommit fram till att alla pedagogerna är medvetna om modersmålsundervisning och modersmålspersonals betydelse för flerspråkiga barns språk och identitet i den tvåspråkiga klassen utom en lärare som har ett avvikande perspektiv. Alla pedagoger anser att barnen tillgodogör sig tvåspråkig undervisning både i språk- och i identitetsutveckling. Däremot anser de flesta pedagogerna att tvåspråkig undervisning inte passar de barn som har läs- och skrivsvårigheter, störningar och dyslexi, eftersom verksamheten då blir ännu svårare för dem än den vanliga undervisningen. Pedagogerna i de två grundskolorna använder sig av ett likartat arbetssätt som utvecklar barns språk och identitet, fast de arbetar mer med att utveckla elevernas språk än deras identitet. De utvecklar barns språk och identitet genom olika sätt som exempelvis skönlitteratur, högläsning, dator, media, musik och sång. Dock använder de sig mest av skönlitteratur och sagor i sin verksamhet.