Hur påverkar grävlingsbeståndet i Storbritannien spridningen av bovin tuberkulos och hur kan denna spridning minskas?
I Storbritannien är bovin tuberkulos (bTB) hos nötkreatur orsakad av Mycobacterium bovis ett
stort problem, främst ur ett ekonomiskt perspektiv men även i form av djurlidande.
Sjukdomen har dessutom en zoonotisk potential.
Den viktigaste naturliga reservoaren för bakterien är den Europeiska grävlingen, Meles meles,
vilken är en fridlyst art som en majoritet av befolkningen anser är viktig att skydda.
Ett flertal åtgärder har testats för att minska smittan från grävling till nötkreatur. De viktigaste
är så kallad kontrollerad utslaktning, vaccinering av grävlingarna, och
biosäkerhetsbefrämjande åtgärder i gårdsbyggnader. Alla dessa åtgärder har sina för- och
nackdelar.
Den kontrollerade utslaktningen kan i vissa fall vara effektiv men har ett lågt stöd bland
befolkningen.
Vaccinering av grävlingar kräver fortfarande mer forskning. Man har i dagsläget ej utvärderat
hur väl det fungerar under naturliga förhållanden, men de resultat som hittills har framkommit
är lovande. Dock finns fortfarande en viss skepticism mot metoden hos lantbrukare.
På senare tid har det visat sig att man genom biosäkerhetsbefrämjande åtgärder, med relativt
små medel, nästan helt kan stoppa kontakten mellan grävlingar och nötkreatur i
gårdsbyggnader. Detta gäller även de lokaler där fodret förvaras. Denna metod skulle kunna
minska smittspridningen till gårdar markant.