Hur effektiv och säker är fingolimod vid behandling av multipel skleros jämfört med natalizumab?
Multipel skleros (MS) är en kronisk immunologisk sjukdom som slår på centrala nervsystemet (CNS) och kan leda till minskad neurologisk funktion. I Sverige finns 17 500 personer som fått en MS-diagnos. Den vanligaste åldern för insjuknande är 20-40 år och sjukdomen är dubbelt så vanlig bland kvinnor som bland män. Om patienterna inte får behandling finns risk för kraftiga funktionsnedsättningar. Syftet med detta arbete var att undersöka effekten och säkerheten med det perorala läkemedlet fingolimod jämfört med intravenös behandling med natalizumab vid MS. Arbetet utformades som en litteraturstudie där sökningar gjordes i PubMed genom Linnéuniversitetets bibliotek. De sökord som användes var "multiple sclerosis AND drug therapy AND fingolimod" samt "multiple sclerosis AND drug therapy AND natalizumab". Sökningarna ledde till att 7 studier granskades. Studierna visade att både fingolimod och natalizumab ger bättre effekt än placebo och de har dessutom bra säkerhet. Det var dock inga stora skillnader mellan de två substanserna. Vad gällde risken för progredierande funktionsnedsättning och risken för allvarliga biverkningar tycktes fingolimod vara något mera fördelaktigt, medan natalizumab hade en liten fördel vad gällde antalet gadoliniumförstärkta lesioner. Då man i några av fingolimodstudierna inte använde sig av intention-to-treat (ITT) och dubbelblindning kan läkemedlets effekter i dessa studier framstå som bättre än vad de är och de små förbättringar i effekter som sågs i resultaten blir osäkra. För att säkert kunna säga om det är någon skillnad i effekt och säkerhet mellan preparaten vore det önskvärt med nya dubbelblindade långtidsstudier av fingolimod där ITT använts vid analysen. Det vore också intressant med en randomiserad klinisk prövning som jämför fingolimod med natalizumab. De resultat som framförallt bör studeras är skovfrekvens, risk för ökande funktionsnedsättning och risk för allvarliga biverkningar, då dessa parametrar borde vara av störst värde för patienterna.