Historien bakom mig ? En studie i aktuell historieundervisning
BAKGRUND:Tiderna och samhället förändras hela tiden och på så vis också historien. Historia är inteenbart sådant som hör till det förflutna, utan också det som sker runtomkring oss just nu ochpåverkar dessutom vad som kommer att ske i framtiden. Sambanden mellan dåtid, nutid ochframtid gör sig gällande i begreppet historiemedvetande. Det begreppet belyser vi i vårundersökning om svensk historieundervisning. Begreppet får enligt svensk och nordiskforskning kring historiedidaktik och historieundervisning allt mer plats ihistorieundervisningen i svenska skolor. Att medvetandegöra eleverna om derashistoriemedvetande kan hjälpa dem att få en förståelse för sin egen plats i historien samtutveckling av deras egen identitet. Vår kartläggning av några pedagogers historieundervisninghar genomförts på två kommunala skolor respektive en skola som bedriverMontessoripedagogik. En av de stora skillnaderna skolorna emellan är att påMontessoriskolan är undervisningen präglad av eget arbete, där eleverna själva får välja vilketämne de vill arbeta med, vid vilken tidpunkt. Varje elev har en veckoplanering som de följer.I de kommunala skolorna är de olika ämnena schemalagda och således tidsbegränsade.Eftersom samhället idag är mångkulturellt är det viktigt att även de eleverna som har annanhärkomst får en kunskap om sin egen historia, för att på så vis kunna känna delaktighet ihistorien och undervisningen. Läroböcker i historia domineras av ett västerländskt synsätt3trots att styrdokument och läroplaner säger att alla elever ska få möjlighet att utveckla sinegen identitet genom att bli medveten om sin historia. Ämnet historia har under en längre tidinte prioriterats i den svenska skolan, men vi ser nu en återkomst av ämnet.SYFTE:Syftet är att kartlägga några pedagogers didaktiska praxis inom ämnet historia med inriktningmot de lägre åldrarna.Frågeställning? Hur motiverar pedagogerna sin historieundervisning utifrån de didaktiskahuvudfrågorna: Vad?, Hur? och Varför?METOD:Eftersom målet med vår undersökning var att ta reda på pedagogers tankar och motiveringarkring sin egen historieundervisning föll valet på en kvalitativ metod. Vi var inte intresseradeav hur ofta någonting förekom, utan målet var att se olika fenomen och karaktärsdrag ipedagogernas didaktik. Ansatsen var fenomenografisk vilket innebar att vi som forskare villeta reda på hur människor uppfattar världen omkring sig. I vårt fall låg fokus på pedagoger ochderas syn på historieundervisningen. Intervju var det redskap vi använde oss av när vigenomförde vår undersökning ute på skolorna. Vi valde att intervjua enbart pedagogereftersom endast de kan motivera sin egen historieundervisning.RESULTAT:I vår undersökning om historieundervisning kom vi fram till ett resultat i vilket det viktigasteenligt de tillfrågade pedagogerna var att fånga elevernas intresse för historieämnet.Betydelsen av att väcka en nyfikenhet för ämnet hos eleverna ansågs göra dem mermotiverade till att lära sig och var det mest förespråkade argumentet. Tyngdpunkten i vadeleverna skulle lära sig genom undervisningen låg inom de sociala och kulturellakategorierna. Pedagogerna i undersökningen hade åsikter om att det var viktigt atthistorieundervisningen skulle vara varierad och uppbyggd av både teoretiska och praktiskamoment. Det innebar att undervisningen inte bara var byggd på en teoretisk grund där lärarenvar i fokus som berättare, utan att eleverna var delaktiga både på vid urvalet av fakta, pålektioner, men också genom praktiska moment i vilka eleverna fick använda sin teoretiskakunskap.