Historieförmedling i Albert Olssons trilogi om Tore Gudmarsson
Den här uppsatsen handlar om historieförmedlingen i den historiska romantrilogin om Tore Gudmarsson som Albert Olsson skrev mellan åren 1939 och 1945. Då den historiska romanen behandlas som en kvarleva kan den sägas berätta någonting både om den tid som skildras och den tid då den skrevs. I analysen studeras hur Olsson skildrar danskt och svenskt, herrar och bönder, manligt och kvinnligt samt lag och rätt i sina romaner. Dessa teman analyseras både mot bakgrund av den verkliga historieskrivningen så som den såg ut 1940 samt författarens verklighet. Min metod, som är lånad från språk- och litteraturvetenskapen, är en kvalitativ textanalys och innehåller begreppen den textinterne läsaren/författaren och den textexterne läsaren/författaren. Efter att ha studerat dessa teman har jag kommit fram till att Olsson delvis måste ha använt sig historieböckerna, eftersom hans historieförmedling ibland stämmer så väl överrens och han även placerat romankaraktärerna i verkliga händelser och pendlar mellan fiktion och verklighet. Man hans historieförmedling säger även någonting om författarens egen tid och paralleller till andra världskriget återfinns i tolkningen.