Hästen (Equus caballus), hästträning och rollkur
Det första hästdjuret utvecklades för ungefär 55 miljoner år sedan (Ståhlberg, 2003). De tidigaste fynden av domesticeringen, som texter och konst med hästar, dateras till slutet av 3000 f.Kr. (Postgate, 1986; Zarins, 1986; Piggott, 1992; Kuz´mina, 1994a,b, 1996; Littauer & Crouwel, 1996). Eftersom hästen inte har varit domesticerad mer än ett par tusen år finns det vilda beteendet kvar hos hästen vilket kan skapa problem då människan vill träna sin häst (Bekoff, 2004). Hästens naturliga beteende, som ligger djupt rotat i generna, jämfört med hur vi önskar att hästen ska bete sig, kan vara ganska olika (Bekoff 2004).
Som människa måste man lära sig om och ta hänsyn till hästens naturliga beteende för att samarbete mellan häst och ryttare ska fungera. När man tränar en häst kan man dra nytta av hästens beteende, vilket ofta är bättre än att bortse från det, eftersom hästen mår bäst av att uttrycka sig naturligt (Mills & Nankervis, 1999).
Hästens rörelsemönster beror på hur dess muskler och skelett är uppbyggt. Musklerna är hästens "motor" samt fungerar som stöd och stötdämpare och är anpassade till snabba, kraftfulla rörelser, medan skelettet ger stöd och stadga (Attrell et al, 1994).
Muskler i rygg (ryggsträckarmuskeln) och i buk hjälper till att stadga bålen vid rörelse (Attrell et al, 1994). Den långa ryggmuskeln sammankopplar framben och bakben och vidarebefordrar, genom sammandragning och avslappning, energi till benen. Energin som bakbenen producerar förs via ryggen till frambenen genom musklerna (de Némethy, 1990).
Träning kan definieras som en medveten modifikation i frekvens eller intensitet av ett speciellt beteende. Sådana modifikationer kan skapas genom olika former av positiv eller negativ förstärkning och/eller bestraffning (McLean & McGreevy, 2005). Det som man eftersträvar i träning är en mjuk kontakt med bettet, en häst som slappnar av och utvecklar bra hållning (Podhajsky, 1965). I utbildningen av hästen används olika träningsmetoder. Rollkur är ett exempel på det. FEIs definierade rollkur, eller hyperflexion, som en träningsteknik med överböjning i halsens mittregion som inte är möjlig för hästen att bibehålla under en längre period utan att det påverkar hästen negativt. Då hästarna går i rollkur får de en rak, platt rygg, bakbenen släpar efter och leder i bakdelen dras inte ihop så de förblir bakom hästen (de Némethy, 1990). Att bakbenen inte kliver under hör ihop med att för mycket spändhet i ryggen, vilket förhindrar bakbenens rörelser framåt (Heuschmann, 2007). Hästarna hamnar istället med vikten på framdelen (de Némethy, 1990).
Om rollkur orsakar hästen smärta kan det vara svårt att upptäcka. Eftersom hästen är ett bytesdjur och inte gärna visar sig sårbar, då detta signalerar att de är ett lätt byte (Grandin, 2005). Det kan också vara svårt att skilja på smärta, nedstämdhet och stress (Björck, 2004).
Det finns många olika åsikter om rollkur. Ryttare som tävlar på hög nivå använder sig av denna träningsmetod, trots att den kan vara skadlig för hästen, och då kan den uppfattas som ett accepterat sätt att träna hästen. Många anser dock att detta är en brutal metod för att få hästen att bli eftergiven. Vi tycker att det behövs mer forskning om rollkur och dess effekter på hästen.