Har det skett en utveckling av genusmedvetande bland historieläroboksförfattare?
Flera forskare menar att läroboken under lång tid varit det viktigaste hjälpmedlet för lärare i sin undervisning. Läroböcker är också en egen litteraturgenre, med speciella särdrag och upplägg. Bland annat är innehållet i böckerna en reproduktion av vetenskaplig fakta, och det är upp till läroboksförfattaren att välja ut den fakta som ska ingå.
Jag har undersökt om det skett en utveckling av genusmedvetande bland läroboksförfattare, genom att analysera innehållet i historieläroböcker för gymnasiet från 1960-talet och fram till idag. Genus innebär den socialt konstruerade relationen mellan könen. Under samma period från 60-talet och framåt, har också den vetenskapliga genushistorien växt fram.
I undersökningen kommer jag fram till att inte mycket hänt med läroböckerna under den tiden, trots att ett av de grundläggande kraven för gymnasiets verksamhet, enligt den senaste läroplanen - Lpf 94, är jämställdhet mellan könen. Genushistoria är inte samma sak som jämställdhet utan förståelse om hur manligt och kvinnligt konstruerats eller formats under gångna tider. Men med genushistoria kan sådana konstruktioner förstås och ifrågasättas idag, och hjälpa till i arbete för jämställdhet.