Hållbarhetsredovisningar - för vem och hur användbar
I flera undersökningar framgår att det vanligaste sättet som bedrägerier eller förskingringar i insamlingsorganisationer upptäcks är genom tips från anställda inom organisationen eller av en ren tillfällighet. Det är tämligen sällsynt att ekonomiska brott upptäcks av externa revisorer. Detta pekar på vikten av att ha ett väl fungerande internt kontrollsystem. Syftet med uppsatsen är därför att utreda hur svenska insamlingsorganisationer arbetar med intern kontroll för att förhindra att drabbas av bedrägerier samt att analysera hur detta arbete kan förbättras.Vi ämnar besvara vårt syfte genom att utifrån vår analysmodell utföra kvalitativa intervjuer med utvalda svenska insamlingsorganisationer. Då COSO-modellen är en allmänt vedertagen modell för intern kontroll, kommer den vara utgångspunkt i analysmodellen. Enligt COSO kan den interna kontrollen delas upp i fem områden som är relaterade till varandra. Dessa är kontrollmiljö, riskanalys, kontrollaktiviteter, information och kommunikation samt övervakning och uppföljning. För att få en fördjupad och mer konkret användbar modell kompletterar vi denna med företaget KPMG:s praktiskt användbara modell för hantering av bedrägeririsker.Utifrån de genomförda intervjuerna drar vi slutsatsen att alla de deltagande organisationerna har en genomtänkt intern kontroll som de arbetar aktivt med. Våra förslag på förbättringar är att ge personalen utbildning i att upptäcka och motverka bedrägerier, att göra bakgrundskontroller av arbets- och uppdragstagare samt att införa en "whistleblower-funktion". Slutsatserna som dras kan förhoppningsvis väcka tankegångar och hjälpa insamlingsorganisationer i sitt arbete med intern kontroll.