Grundläggningsmetoder för kontaktledningsfundament
I arbetet har olika grundläggningsmetoder för kontaktledningsfundament undersökts och dokumenterats. Kontaktledningsfundament är ett fundament, tillverkat av betong med varierande utformning och storlek beroende på vilken typ det är. Dess funktion är att bära upp kontaktledningsstolpen med tillhörande stag och ledningar. Syftet med examensarbetet var att ta fram vilka grundläggningsmetoder för kontaktledningsfundament som är godkända av Banverket. Studera metoderna, främst de nya borrmetoderna och utföra en jämförelse av dessa metoder som baseras på teknik och ekonomi. I studien ingick att kontrollera vilka ställda krav Banverket har vid granskning och godkännande av nya fundamentmetoder. I rapporten beskrivs även metoder som förekommit inom Banverket, men som inte är godkända. Genom att intervjua projektledare från olika projekt där nya metoder använts, framkom befintlig kunskap, erfarenhet och personliga reflektioner. Material inom området har identifierats och dokumenterats. För närvarande finns det tre stycken godkända grundläggningsmetoder för kontaktledningsfundament, de är: Standardfundament, BVI-3.1 fundament och MoFix ? fundament. En jämförelse visar att MoFix-fundament ger ett välarbetat intryck och att BVI-3.1 fundament förefaller vara av en något enklare teknik. Betongåtgången är större vid montering av BVI-3.1 fundament. Det kan förklaras av att i denna metod nedsänks ett stålrör med diametern 355 mm som ska fyllas och MoFix-fundamentets betongrör med diametern 355 mm har ett hålrum på 63 mm som fylls men betong. Vidare observeras att livslängden är något längre för MoFix-fundament än BVI-3.1 fundament. Dessa två fundamentmetoder har jämförts med standardfundamentet. Faktorer som studerats är installationstiden, betongkvalitén, livslängden och om risk för hastighetsreducering finns. Likhetsgranskningen visade att borrmetoderna har något kortare installationstid mot grävda fundament. Betongkvalitén och livslängden talar för borrmetoderna samt att ingen risk för hastighetsreducering förekommer. Det krav som Banverket har ställt upp för kontaktledningsfundament är en tillåten rotation/förskjutning av fundamentet motsvarande en förskjutning med 35 mm av kontaktledningstråden belägen 5.6 meter över fundamentets överkant. Medräknas stolpens tillåtna förskjutning ger det en total förskjutning (orsakad av fundament och stolpe) på 70 mm, på nivån 5.6 meter ovan rälsens ovankant. Sättningskrav som gäller är att differenssättningen mellan fundament och omkringliggande jord inte får överstiga 10 cm under en 40-årsperiod. Det råder ett bärighetskarv som är att fundamentets dimensionerande bärförmåga ska överstiga dimensionerande lastvärde. Även ett krav på jordning enligt starkströmsföreskriften finns. I dag finns ingen vedertagen handbok eller föreskrift som beskriver förfarandet med att få nya fundamentmetoder godkända på Banverket. En ansökan om ny metod ska skickas till huvudkontoret, där en arbetsgrupp är tillsatt för att behandla fundamentärenden. En studie har genomförts, där fem projekt har studerats och dokumenterats. I studien undersöks vilken metod som valts inom respektive projekt samt skälen till det gjorda valet. I rapporten framgår även respektive projekts projektledares personliga reflektion och erfarenhet. Den genomgående orsaken till vald metod är att sättningar vill undvikas samt att de tågfria tiderna är korta, varför teknik som ger minimalt ingrepp i banvallen och metod som är tidseffektiv prioriteras. Erfarenheten av nya metoder är positiv, logistiken vid produktion upplevs flyta bra och produktionen erfars enklare på grund av mindre transportproblem när fundamenten tillverkas på plats. Det har visat sig att de nya borrmetoderna är lämpliga att använda vid elektrifiering av befintlig järnväg samt vid utbyte av fundament. Metoden föredras när banvall eller banområde indikerar förorening i jorden. Tilläggas ska att borrmetoden är optimal vid installation på stationer, plattformar eller dylik.