Grovt narkotikabrott
en studie av Högsta domstolens bedömningsgrunder gällande rubriceringen av brottet
Det arbete man som polis utför ligger som grund för åklagarens möjligheter att driva ett ärende och få en fällande dom i rätten. Av den anledningen är det viktigt för polisen att känna till hur domstolen resonerar. Denna studie syftar till att undersöka vilka omständigheter som Högsta Domstolen (HD) lägger vikt vid när man bedömer huruvida ett narkotikabrott är att anse som grovt. Frågeställningen lyder: Vad tar HD fasta på vid bedömningen av huruvida ett narkotikabrott ska bedömas som grovt? Fem rättsfall gällande grovt narkotikabrott som behandlats i HD under en tioårsperiod har valts ut från databasen Rättsbanken och analyserats. Rättsfallen har analyserats med syfte att utröna vilka av fyra omständigheter kopplat till Narkotikastrafflagen 3 § (grovt narkotikabrott) som HD tagit fasta på då man gjort bedömningen att ett grovt narkotikabrott föreligger. De fyra omständigheterna är om narkotikabrottet: utgjort ett led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd narkotika, varit av särskilt farlig art eller varit av hänsynslös art. Resultatet av studien är att HD i fyra av de fem rättsfallen bedömer att narkotikabrottet är grovt baserat på att det avsett särskilt stor mängd narkotika och varit av särskild farlig art. Slutsatserna man kan dra av resultatet är begränsade men pekar på att det i praktiken enbart är de rättsfall som inkluderar en tillräckligt stor mängd narkotika av en viss art som HD anser vara grova.