Grönytefaktorn som planeringsverktyg
bostadsgårdens utveckling över tid
I en tid då vi blir fler och fler människor på jorden
talas det mycket om hållbar utveckling. Det täta
stadsidealet förespråkas av många men i spåret
av stadsförtätning försvinner många grönytor.
För att främja växt- och djurliv i städerna finns
det olika planeringsverktyg. Ett av dom kallas för
grönytefaktorn och användes för första gången i
Sverige till bomässan Bo01 i Malmö.
Vid anläggandet av Bo01 ställde man många krav
på utemiljön. Ett av kraven var att alla gårdar skulle
uppnå 0.5 i grönytefaktor. Det fanns dock inga
möjligheter att ge påföljder till de som inte levde
upp till kraven. Inte heller kunde man kräva att
grönytefaktorn skulle upprätthållas. Hur har detta
påverkat grönytefaktorn? Kan grönytefaktorn anses
vara ett hållbart planeringsverktyg sett över tid?
För att svara på mina frågor har jag gjort en fallstudie
på Bo01 i Malmö där jag besökt 17 bostadsgårdar
och inventerat de förändringar som skett på tio år.
Målet med studien är att undersöka hur utvecklingen
av bostadsgårdarna på Bo01 har skett över tid och
diskutera vad vi kan lära oss av utvecklingen.
Studien har visat att gårdarna inte har förändrats
så mycket i den övergripande strukturen. Bara en
gård har fått en helt ny gestaltning. I övrigt har
små förändringar skett och det är framför allt
växtmaterialet som har förändrats. Av fallstudien kan
man se att vissa ytor är mer robusta än andra ytor.
Det gäller de ytor som representerar markytor. De
ytor som representerar växtlighetet är inte så robusta
och har förändrats mer.
Den genomsnittliga grönytefaktorn för gårdarna har
blivit lägre sedan år 2002. Många gårdar levde inte
upp till kravet på 0.5 varken år 2002 eller år 2012.
Därför kan grönytefaktorn, så som den användes på
Bo01 inte anses vara ett hållbart planeringsverktyg
sett över tid. Även om faktorn har minskat på Bo01
finns det mycket potential i att utveckla verktyget.