Grönfläckig padda - Tillväxt och metamorfos hos yngel
I detta arbete testades en hypotes som säger att yngel av grönfläckig padda (Bufo viridis) kan tänkas utsöndra en viss kemisk substans i vattnet för att hämma andra yngels tillväxt. Hypotesen grundades på en australiensisk studie av Crossland & Shine (2012). De gjorde en studie på yngel av agapadda (Rhinella marina) där de upptäckte att ynglen producerar en vattenburen kemisk substans i vattnet som hämmar tillväxten. Idén om att använda en grupp med enbart syskon och en grupp med yngel från flera honor kom av att det finns något som kallas för ?kin recognition?, vilket i försök visat att det finns arter som med hjälp av feromoner kan känna igen nära besläktade individer (Devall et al. 1986).Genom att jämföra två grupper med yngel där ena gruppen levde tillsammans med enbart sina syskon och den andra gruppen levde tillsammans med yngel från alla honor i försöket, kunde vi jämföra tillväxt i längd samt i vikt grupperna emellan. Efter tio veckor gjordes statistiska analyser på resultatet. Innan ynglen metamorferat mättes ynglens längd och efter metamorfosen vägdes i stället ynglen. Resultatet visade på att det fanns skillnader i längd men inte några säkerställda skillnader i vikt mellan grupperna. Att gruppen med enbart syskon visade på bättre tillväxt i längd skulle kunna bero på att de har råd att lägga energi på att bli längre och därmed har fördel inför metamorfosen. Blandgruppen där emot kanske lägger mer energi på att tillväxa i vikt och därmed har en fördel inför metamorfosen.