Gröna planeringsverktyg
en komparativ studie av Grönytefaktorn och BREEAM utifrån ett svenskt landskapsarkitekturperspektiv
En mer miljömedveten och energismart byggbransch behövs för säkerställandet av hållbara städer både idag och för kommande generationer. Därför introducerar fler och fler exploatörer miljöklassificeringssystem, även kallade miljöcertifieringssystem, som arbetsmetod. Miljöklassning innebär en bedömning av den miljöpåverkan som byggnation av en ny fastighet medför. Oklart är hur och om dessa system är tillämpningsbara från ett landskapsarkitekturperspektiv och i följande arbete ämnar jag att besvara följande frågeställning: Vad skiljer de allt mer frekvent använda miljöcertifieringssystemen BREEAM och Grönytefaktorn ur ett svenskt landskapsarkitekturperspektiv? Två av de största systemen på den svenska marknaden, BREEAM Europe Commercial och Grönytefaktorn, analyseras och jämförs med stöd i två aktuella exploateringsområden: Masthusen och Norra Djurgårdsstaden. För att på ett transparent och konkret sätt definiera landskapsarkitektur används Ian Thomsons trivalenta designmetod. Metoden bygger på att utvärdera och analysera manualerna efter hur väl de hanterar sociala, ekologiska och estetiska aspekter. Det av analysen erhållna resultatet påvisar en tydlig skillnad systemen emellan. Grönytefaktorn innehåller fler faktorer som är relevanta ur landskapsperspektiv jämför mer BREEAM. De sociala värdena hanteras i ungefär lika stor utsträckning i de båda systemen, medan den ekologiska aspekten behandlas betydligt mer omfattande i Grönytefaktorn. Den estetiska aspekten hanteras i ett fåtal faktorer i Grönytefaktorn och inte alls i BREEAM. Gemensamt för de båda systemen är bristfälliga begreppsdefinitioner, som leder till att systemen blir mindre transparenta och användbara. Slutsatserna som studien påvisar är att de båda systemen hanterar de trivalenta aspekterna på olika sätt, men där Grönytefaktorn klart är överlägset BREEAM. Grönytefaktorn har en större andel faktorer som tar hänsyn till de trivalenta aspekterna, varför systemet skulle kunna tolkas som mer tillämpningsbart utifrån ett landskapsarkitekturperspektiv. I en framtida vidareutveckling skulle tydligare begreppsdefinitioner och ett mer trivalent förhållningssätt stärka systemens funktion som effektiva planeringsverktyg för byggprocessens samtliga inblandade, inte minst för oss landskapsarkitekter.