Gravmönster under yngre järnålder
en jämförelse mellan åländska och svenska gravfält
I denna uppsats har en osteologisk analys genomförts på ett material från åtta gravhögar med en vikt på 12 kg. Benmaterialet kommer från Finström 12.1, ett åländskt gravfält från yngre järnåldern. Syftet var att se om det fanns ett mönster i gravinnehållet och om det fanns en korrelation mellan kön, ålder, djurarter och fynd. Det osteologiska resultatet samt fyndmaterialet jämfördes sedan med tre åländska och tre svenska gravfält från samma tidsperiod för att se om det finns likheter eller skillnader mellan dessa lokaler i förhållande till gravsammansättning. Speciellt fokus har satts på relationen mellan människa och djur för att undersöka om kön eller ålder av den begravda individen har haft betydelse för vilka djur man gravlagts med. Resultatet blev att de djurartkombinationer som förekommer på Finström 12.1 fanns i varierande grad på de gravfält som användes i jämförelsen. Ingen djurart kunde kopplas till ett kön och det enda fynd som i detta material kan ses som könsbundet är björnklor som här endast förekommer i mansgravar. Ett mönster finns i gravläggnigen av djur; där får/get och svin nedlades i styckade kroppsdelar medan katt, hund och häst är hela individer. I gravar utan djur eller med endast får/get finns individer från barn till äldre vuxen representerade, medan gravar innehållande katt, får/get och katt, samt gravar med får/get, hund, häst och svin förekommer endast i vuxengravar. Individer begravda med får/get, hund, häst och svin kan möjligen alla ha ett ålderspann mellan 35-64 år. Baserat på de gravar som använts i analysen upplevs gravinnehållet vara individuellt utformat.