Gränsöverskridande transporter av farligt avfall
kan Baselkonventionen lösa problemet?
Denna uppsats syftar till att utreda huruvida Baselkonventionen om gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall har förmågan att lösa de problem den är avsedd att lösa. Frågan utreds utifrån ett antal regioner. Utgångspunkten ligger i problematiken med farligt avfall, vilket gör att regionerna valts utifrån respektive problemområde. De valda regionerna är Västafrika, ett område där pengar ofta prioriteras framför miljö och hälsa: Nordamerika, en region med komplex reglering i många frågor som gör att internationella åtaganden kan krocka: EU, en union med förutsättningar att utgöra förebild vad gäller attityden mot farligt avfall som miljöproblem och till sist Östasien, ett område i snabb ekonomisk utveckling som än så länge tar litet ansvar i frågan. Inställningen till farligt avfall som miljö- och hälsoproblem skiljer sig radikalt åt mellan regionerna. Synen på hur problemet hanteras skiljer sig alltså åt, vilket gör att svårigheterna i respektive område förvärras. Östasien särskiljer sig från de andra regionerna då farligt avfall både genereras här och exporteras hit. Nordamerika och EU intar ställningen exportörer och Västafrika importör. Utifrån de olika problem respektive region har kan konstateras att Baselkonventionen har olika stor betydelse beroende på platsens avfallsproblematik. Den främsta orsaken till detta är konventionens vaga formuleringar. Det föreligger dessutom oklarheter vilken ställning konventionen har gentemot andra internationella traktat.