Gränsöverskridande förlustutjämning
En studie av reglerna i 35 a kap. IL
Sedan år 1965 har Sverige haft koncernbidragsregler som har till syfte att åstadkomma resultatutjämning inom en koncern. Anledningen till att reglerna finns är att beskattningen inte ska styra valet av organisationsform. Beskattningen ska inte variera beroende på om verksamheten bedrivs som en koncern eller som ett enda bolag. De svenska reglerna i 35 kap. IL förutsätter dock att mottagaren av koncernbidraget beskattas i Sverige, vilket gör att reglerna enligt uppsatsen slutsats anses strida mot EU-rätten.Koncernavdragsreglerna i 35 a kap. IL infördes 1 juli 2010 som ett komplement till de redan befintliga koncernbidragsreglerna. Koncernavdragsreglerna har till syfte att under vissa förutsättningar tillåta gränsöverskridande förlustutjämning. Reglerna har tillkommit med anledning av EU- rättens krav på en fri inre marknad. Det ska vara möjligt för företagen att fritt etablera sig i andra EU- länder utan riskera att diskrimineras i jämförelse med andra företag det berörda landet. Kravet på en fri inre marknad kan dock inte upprätthållas strikt eftersom medlemsländerna också har ett motstridigt intresse som är att allokera intäkter till ländernas egna skattebas. Om en fri inre marknad skulle upprätthållas strikt skulle det leda till skatteplanering av företagen där beskattningen skulle förläggas i de länder med förmånligast beskattning. EU har med den bakgrunden accepterat vissa rättfärdigandegrunder där en diskriminering är tillåten.Det gäller därmed för EU:s medlemsländer att balansera de båda intressena i sin lagstiftning. Lagstiftningen ska bidra till att en fri inre marknad upprätthålls men samtidigt inte göra lagstiftningen för generös då det skulle äventyra en välvägd fördelning av beskattningsrätten. Balansgången mellan dessa två intressen har gjort att utformningen av koncernavdragsreglerna i 35 a kap. IL har varit ett stort problem.Uppfyller då de nya reglerna om koncernavdrag kraven på gränsöverskridande förlustutjämning eller kan de fortfarande anses vara fördragsstridiga? Jag kan redan nu nämna att jag har kommit fram till att de nya reglerna i 35 a kap. IL om gränsöverskridande förlustutjämning fortfarande kan anses strida mot EU- rättens krav på en fri inre marknad. Slutsatserna har dragits utifrån det öppna kritiserandet i propositionen, kommentarer från doktrin samt egna åsikter.