Granska och värdera kvaliteten av lokala behandlingsriktlinjer med hjälp av AGREE-instrumentet
SammanfattningBakgrunden beskriver hur barnmorskans arbete ska byggas på vetenskap och beprövad erfarenhet enligt gällande författningar, förordningar, föreskrifter och andra riktlinjer. Det åligger därför barnmorskan att kunna söka, analysera och kritiskt granska relevant kunskap för att kunna delta i utvecklingsarbete eller dess utvärdering. Det finns ett värde i att reflektera över befintliga rutiner och vid behov medverka till en förändring samt implementera ny kunskap. Kliniska riktlinjer har tagits fram för att underlätta det kliniska arbetet och det är därför viktigt att riktlinjerna innehåller evidensbaserad forskning. Syftet med studien var att granska och värdera kvaliteten av lokala behandlingsriktlinjer gällande mödrahälsovårdens basprogram. En kvantitativ metod valdes för att besvara studiens syfte där granskningsinstrumentet AGREE II användes, vilket är framtaget för att kunna bedöma kvalitén angående utvecklingsprocessen av kliniska riktlinjer inom hälso- och sjukvården. Resultatet från aktuell studie visade att avsnittet mål och syfte innehöll stora variationer gällande hur tydligt formulerat syfte de olika kliniska riktlinjerna hade. Inom berörda intressenters delaktighet framkom bristfällig dokumentation angående vilka yrkeskategorier som varit delaktiga i processen även patienters åsikter saknades. Inom stringens i framställningen erhöll alla kliniska riktlinjer låga poäng, beskrivning av litteratursökningen samt val av metod saknades. Samtliga kliniska riktlinjer i avsnittet tydlighet och framställning saknade eller hade otydliga behandlingsalternativ. Däremot kunde huvudrekommendationerna urskiljas med lätthet i sju av 18 kliniska riktlinjer. I avsnittet tillämpbarhet saknade samtliga kliniska riktlinjer resonemang kring hälsoekonomiska frågor eller angående behovet av eventuella organisatoriska förändringar. Redaktionell självständighet lyftes inte fram i någon av de kliniska riktlinjerna. Ingen klinisk riktlinje fick genomgående bra poäng i helhetsbedömningen enligt AGREE II, vilket gör det svårt att rekommendera någon av de kliniska riktlinjerna utifrån dess nuvarande presentation. Med detta resultat i åtanke anser författarna att de kliniska riktlinjer som granskades i aktuell studie inte har någon påvisbar evidensbaserad grund enligt AGREE II-instrumentet och kan således inte rekommenderas att använda som stöd i det kliniska arbetet.