Genusperspektiv på medborgardialog - en fallstudie
Fysisk planeringSpatial planning - social planningFysisk planeringMedborgardialogMedborgardeltagandeJämställdhetGenusperspektivSamhällsplaneringGenusJämställdhetsarbete
Syftet med uppsatsen är att studera och analysera en medborgardialog ur ett
genusperspektiv och undersöka om, och i så fall hur olika genusmönster kommer
fram och fångas upp i dialogen. Detta för att se om och hur medborgardialog är
ett sätt att bedriva jämställdhetsarbete i fysisk planering.
Bakgrunden till uppsatsen är att fysisk planering inte är objektiv och inte
heller kan vara det. Den tidsanda som råder och de uttalade och outtalade
normer som finns i vårt samhälle påverkar planeringens innehåll och riktning.
Planeringen är inte neutral till kön.
Uppsatsen inleds med en genomgång av forskning och litteratur kring
jämställdhetsarbete, genusperspektiv och fysisk planering. För att undersöka
syftet observerades en medborgardialog i Kävlinge kommun. Medborgardialogen som
observerades handlade om trygghet i Kävlinge centrum. För dialogen användes en
speciell dialogmetod som kallas för designdialog. Designdialogen bygger på ett
strukturerat användande av workshops och vid dessa får deltagarna bland annat
använda sig av en spelplan bestående av ett ortofoto samt en verktygslåda med
olika symboler, pennor, lim, papper med mera när de arbetar med idéer och
förslag. Det anordnades två workshops för kvinnor och två för män, samt en
gemensam avslutning. Upplägget var detsamma för kvinnorna och männen. Vid
workshop ett låg fokus på att deltagarna skulle identifiera vilka platser de
upplevde som trygga respektive otrygga i Kävlinge centrum. Till workshop två
valdes några av de platser som pekats ut som otrygga ut. Deltagarna fick sedan
arbeta med att komma med idéer och förslag för dessa platser. I dialogen deltog
cirka 30 personer, från tonåringar till pensionärer.
Som stöd för observationerna och för analysen sattes en ram för undersökningen
upp. Ramen är indelad i tre delar, den första fokuserar på medborgarnas
erfarenheter, den andra fokuserar på dialogens form och upplägg och den tredje
fokuserar på planerarnas roll.
Undersökningen visar att olika genusmönster fångas upp i dialogen. Upplevelsen
av trygghet skiljer sig åt mellan kvinnorna och männen som deltog i dialogen.
Kvinnorna kan i högre utsträckning än männen peka ut platser som de upplever
som otrygga. När det handlar om idéer och förslag visar kvinnorna och männen
relativt lika mönster för vad deras förslag handlar om.
Utifrån undersökningen påstår jag att medborgardialog är ett sätt att bedriva
jämställdhetsarbete i fysisk planering.