Fysisk aktivitet som nytta eller nöje?
En kvantitativ studie av gymnasieelevers motivation för fysisk aktivitet
Föreliggande studie undersökte en eventuell skillnad i fysisk aktivitet mellan inre (intrinsic) och yttre (extrinsic) motiverade gymnasieelever med utgångspunkt från SDT-teorin (Self-Determination Theory) samt även eventuella köns- och åldersskillnader. Enkätformulär med items från IMI- (Intrinsic Motivation Inventory) och EMI- (Extrinsic Motivation Inventory) skalan för motivation tillsammans med det korta IPAQ-formuläret för fysisk aktivitet delades ut till 194 friskole-gymnasieelever från yrkesinriktade program. Resultatet visade att elever som var mer inre motiverade också var mer fysiskt aktiva. Ingen könsskillnad fanns för fysisk aktivitet eller för inre motivation. Inom IMI-subskalan för självständighet hade kvinnorna ett signifikant högre medelvärde än männen. Resultatet stöder forskning inom SDT, främst Buckworth (2007). Könsskillnaden kan rimligtvis antas bero på sociokulturella faktorer. Tillämpad metod kan tillämpas i praktiken inom skolidrotten för att underlätta lektionsplaneringen i syfte att skapa ett bestående intresse för fysisk aktivitet.