Fyra gymnasielärares syn på kanon och litteraturval i svenskundervisningen
Syftet med uppsatsen är att studera kanons existens på en gymnasieskola. En gruppdiskussion med fyra stycken svensklärare ska ge en överblick över en möjlig allmängiltig skönlitterär kanonlista på skolan, samt lärarnas inställning till kanonbegreppet och skönlitterära urval. Det visar sig att det inte finns någon allmängiltig kanon på gymnasieskolan och att urval av skönlitteratur, mestadels bestäms utifrån elevers behov och intresse, lärarens egen personliga smak och utbudet av skönlitteratur på skolan. Urvalet skiljer sig därför mellan skola och skola, samt mellan lärare och lärare. Eftersom det inte finns någon bestämd kanon skapar läraren sig en egen litteraturlista utifrån det urval som finns på skolan och efter egna initiativ till inköp. En orsak till att en stor del av verken på litteraturlistan består av samtidslitteratur kan vara att den hårdast lanserats av media. Lärararna anser dock inte att samtidslitteraturen skulle ha lägre status än klassiska historiska verk utan inställningen till samtidsverken är att de utgör en del av elevernas kulturarv. Den allmängiltiga kanon tycks ha spelat ut sin roll i skolan med läroplanen (Lpf94), där undervisningen ska var mer individanpassad.