Från folkmord till pressfrihet?
En studie av medieklimatet i Rwanda 19 år efter folkmordet
1994 genomfördes ett av de mest brutala folkmord som världen har skådat. Platsen var Rwanda, ochlandets medier spelade en avgörande roll i att hetsa folkgruppen hutuer mot tutsier. Den här studien utfördes i Sverige och Rwanda 19 år efter att folkmordet startade, under våren2013, med syftet att undersöka hur medieklimatet i landet ser ut i dag. Totalt sju informanterintervjuades, varav två exiljournalister som i dag befinner sig i Sverige och fem journalister iRwanda. Frågeställningarna var som följer: 1) Hur kan det rwandiska medieklimatet klassificeras,utifrån intervjuer med rwandiska journalister? 2) Hur kan den rwandiska medieetiken beskrivas,utifrån intervjuer med rwandiska journalister? 3) Hur påverkar de rwandiska exiljournalisternamedieklimatet i landet, enligt de rwandiska journalisterna?Som teoretisk grund i studien används dels teorier om offentlighet, dels teorier omklassificering av mediesystem och dels normativa teorier om medieetik. Utifrån intervjuernaanalyseras och diskuteras hur mediesystemet i Rwanda ser ut i dag, hur det kan klassificeras, hurmedieetiken ser ut, vilken påverkan exiljournalisterna kan tänkas ha på utvecklingen avmedieklimatet ? och avslutningsvis, vart Rwandas medieklimat kan tänkas vara på väg. Resultaten av studien visar att mediesystemet i Rwanda först och främst är i konstantförändring. De senaste åren har, att döma av de fem inhemska journalisternas syn på saken, flerasteg tagits mot ett öppnare medieklimat. I dag har det flera likheter med länder som hör hemma iHallin & Mancinis (2004) Polarized Pluralist Model. Men det är lång väg kvar innan landet kansägas fylla samtliga kriterier, eller motsvarar de västliga ideal som finns inom journalistisk etik.Medierna är inte någon tredje statsmakt, de är fortfarande starkt begränsade och journalisterna ärfortfarande rädda i vissa situationer. Lågt förtroende för journalistkåren är ett problem. Brist påkompetens hos medierna och oseriösa aktörer är ytterligare ett problem som journalisterna pekar på.Samtidigt finns tecken på att medieklimatet fortsätter att röra sig i riktning mot ett mer västligtideal, även om det finns motstridiga krafter. Såväl teknikutveckling, till exempel genom ökatgenomslag av sociala medier, och indirekt påverkan från exiljournalister genom internationellaorganisationer, drar i riktningen mot ett öppnare medieklimat. Ytterligare en kraft är journalisternasegna utmaningar av de uttalade eller outtalade gränserna för yttrandefriheten. Att döma avjournalisternas svar är en stark kraft som verkar i den motsatta riktningen den politiskt oroligasituationen i regionen, med konflikten i grannlandet Kongo som största problem. Direkta hot ochvåld mot journalister har minskat de senaste åren, men rädslan finns kvar och leder till självcensur.